Ormen i paradiset

Monogami vs. Polyamorös [Adina]

by Adam & Eva on Mar.06, 2010, under Adina

Jag har flera favoritbloggar, en av dem är såklart Ormen i Paradiset (opartisk my ass) :)
En annan bloggare som ofta får mig att fundera är Klumpesnusk, som skriver och filurar på detta med monogami och dess motsats. Sedan jag började följa den bloggen har mina värderingar och funderingar kring förhållandets vara och icke vara blivit än mer djupt rotade. För min tanke har alltid funnits där, men alltid fått existera lite i det mörka och dunkla eftersom detta är något utav ett tabubelagt ämne. Dock har jag äntligen fått möjlighet att diskutera detta ämne mer och mer.

Jag tror någonstans att människan inte är konstruerad att bara leva med endast en människa, att vi är fullt kapabla att älska fler än en person åt gången (menar då såklart kärleksförhållanden). Dessvärre har jag inga vetenskapliga belägg för detta påstående, bara en filosofisk tanke kring det. För visst hade det varit härligt med lite tyngd i detta inlägg med hjälp av vetenskapliga slutsatser, men så långt kan jag nog inte ta detta.

Att leva i monogami, alltså tvåsamhet, är såklart en jättefin gest och livsstil. Man ägnar sig bara åt varandra och kärleken är odelad.
Men tänk Er motsatsen, att accepterat från alla parter kunna älska flera personer samtidigt? För en person kan omöjligt ge Dig allt…? Eller är det bara jag som inte upplevt den ultimata förälskelsen och kärleken?
Hursom, det som klingar negativt med polygami, eller snarare polyamorös, är att människor tenderar att dra slutsatsen att det endast är en livsstil som ursäktar att man ”knullar runt”. Att man obehindrat kan ta sig en ny partner, lite som man vill för att i nästa stund strunta i denne. Men det är inte så jag ser det.
Tänk, man har en man eller kvinna som man älskar… Du älskar denne så mycket, att Du vill unna den all kärlek i livet som den någonsin kan få. SÅ mycket älskar Du denna… Släpp sedan svartsjukan (osäkerheten och ägandebegäret)… För om denne älskar Dig lika mycket tillbaka, så kommer denne att respektera Dig och framförallt komma tillbaka till Dig. Kanske till och med älska Dig ännu mer?
Detta ägande… Av människan i sig, känslor och begär, jag tror inte på det. Kanske är ”ägande” fel ord, men kan dessvärre inte hitta ett bättre.

Människan kommer alltid lockas av andra… gräset kommer alltid att kunna bli grönare på andra sidan till slut.. Trohet – Otrohet – Monogami – Polygami…? Varför släpper vi inte detta? Alla etiketter är onödiga. Kanske detta inte gjorde något alls mer tydligt, kanske bara mer trassligt. När jag försöker få ut detta i skrift, så tar det liksom stop.
Om man lyckas med detta, ett polyamoröst fårhållande eller synsätt om man vill kalla det så, är inte det bättre än all otrohet i världen? En enkel överenskommelse, grundad i respekt och tillit till varandra?

Kan Du älska mer än en person? Kan Du unna Din älskade att bli älskad av andra? Kan Du släppa din svartsjuka, ägandebegäret och osäkerheten?
Jag är övertygad om att Du kan det….

Puss – Adina


5 Comments for this entry

  • V
    mars 7th, 2010 on 9:32

    Det kräver ju att man befinner sig i exakt samma läge båda två. Min erfarenhet är att känslorna ibland kommer och går och ibland går om varandra. Ibland är han mer kärleksfull, ibland är han mer svartsjuk medan jag känner mig mer avslappnad och vice versa. Ibland känner man att man inte vill vara med någon annan och ibland är man mer intresserad av att faktiskt få ha någon annan. Jag tror det är svårt att ha samma inställning till detta själv över tid, och jag tror det är svårt att ha samma inställning som sin partner över tid också..det är vad jag försöker säga.
    Men jag håller med i ditt resonemang, och det vore ju underbart om det fungerade!

  • ella
    mars 8th, 2010 on 19:01

    Hej,
    Jag har tänkt liknande tankar den senaste tiden.
    Men har hakat upp mig på en punkt. Jag tror definitivt man kan älska flera. Men är det ett förhållande som blir ”huvudförhållandet”? Den personen du gifter dig med och skaffar barn med? Eller skaffar man barn med flera? Älskar man många lika mycket så vill man ju vara med de mycket, ska man då hänga allihop tillsammans? Jag tror på kärlek till flera, men kan nog inte få logistiken att gå ihop. Men så är jag uppvuxen i en trygg kärnfamilj också…

  • M
    mars 8th, 2010 on 23:37

    Medan jag kan hålla med om det mesta som sägs så är jag själv för krävande, TROR JAG, för ett polyamoröst förhållande. Jag har väldiga problem med att känna mig åsidosatt. Jag har helt enkelt ett enormt bekräftelsebehov och skulle antagligen inte klara av att vara en av flera. Även om jag är väldigt icke-svartsjuk tror jag inte jag skulle klara av en sådan situation alls.

    Med detta sagt, ska jag dock säga att jag inte dömer ut saker och ting innan jag ”provat”. Skulle jag hamna i en sådan situation då detta ställs på sin spets skulle jag kanske ändra åsikt. I’m happy to be proved wrong, det har hänt förut, det kommer hända igen.

  • Pussy*Power
    mars 11th, 2010 on 0:57

    Visst kan man älska flera! Vi kan ju älska våra barn så varför inte flera vuxna, varför måste vi välja vem vi ENBART ska älska! Inskränkt. Jag vill hävda att de som skaffar sig en regelrätt älskare/älskarinna är polyamorös – Har bloggat om det själv. Och det är som du skriver – plocka bort ägandekänslan i relationen då tar man även bort svartsjuka…

  • Kisses
    april 21st, 2010 on 19:44

    Jag har skrivit om det oxå. Va nog mest att jag ville ha reda på hur folk klarar av ett öppet förhållande. Som sagt det har nog mkt med osäkerheten att göra. Nu menar jag inte att älska en annan människa utan att bara ha en kk utanför förhållandet. =)

    Tack för en bra blogg

    Kyss å smek

1 Trackback or Pingback for this entry

  • Lästips « Klumpesnusk & Sheila
    mars 6th, 2010 on 21:23

    [...] men jag läste Adina (som är det tredje benet borta på Ormen i Paradiset) där hon skriver om sin syn på kärlek och förhållanden. Ville bara tipsa om det eftersom det speglar mycket av vad jag själv tror och tänker [...]

Leave a Reply